Jag hade bokat ett hotell med fint inkörda sängar, tre stjärnor enligt Fritidsresor. Frukostbuffén innehöll enbart snabba kolhydrater, kvällsbuffén var oätlig och groggarna innehöll mer sprit än groggvirke, precis som det ska vara.
Vi hade hyrt cyklar hos Free-Motion, Cannondale Super Six, nya och fina men värdelösa utför. Dom verkade tyvärr bara ha två lägen, ingen sväng eller full sväng. Balansen som de flesta andra märkescyklar har saknades helt.
Vi landade strax efter lunch och direkt efter det att vi hade slängt av väskorna på hotellet tog vi en taxi bort till cykeluthyrningen. En kort Test tur med diverse skruvande på cyklarna följde. Jag och Calle tog en liten backe mer än de andra och drog upp till Fataga i bra fart.
Dag två blev den första riktiga cykeldagen, jag, Calle, Micke och Danne trampade iväg. Farten var god och vi blev bara omkörda av en annan cyklist under vår runda på dryga 12mil, Andreas Klöden susade förbi strax innan Mogan. Det var ok, han har ju trots allt varit både två och tre i Tour de France. Vi passerade en hel hög med andra cyklister.
Micke tog sitt eget tempo uppför den brantaste delen, Danne körde tills han exploderade istället. Vi tog en lunch i Ayacata där Danne och Micke valde att rulla hemåt medan jag och Calle fortsatte upp till Crand Canarias top, Pico de Nivês och den militära radaranläggningen.
Dag tre var det dags för vilodag med lite kortare rundor för de andra medan jag och Calle tog närmaste vägen upp till toppen för att sedan köra ner mot Ingenio och susa hem i medvinden efter kusten. Härligt att bara segla med i 50-60km/h på slätan, utan att anstränga sig det minsta.
Dag fyra var det dags för en ny stigning för mig, Vally of Tears. Jag hade bara sett profilen på datorskärmen innan och visste att det skulle bli jobbigt. Jag och Calle, som hade kört den stigningen tidigare, tog kustvägen tillsammans med Micke som valde att styra upp mot Soria istället för att följa med oss.
Jag har svårt att beskriva Vally of Tears. Jag har kört en mängd olika alpstigningar men ingen av dessa är i närheten av lika brant och jobbig. Jag fick göra något som jag sällan gör uppför, jag fick stå och bryta cykeln uppför på lättaste växeln i flera kilometer. Jag ville ha min Trek, och inte hyrcykeln och jag ville ha skugga. Stanna för att hämta andan var inte att tänka på, då hade jag behövt vända neråt för att ens kunna starta.
Nerförskörningen från Ayacata hem till hotellet var otroligt skön. Några öl och ett par GT var ännu bättre.
Dag fem styrde vi allihopa upp mot Soria. Gruppen splittrade sig lite när jag hittade några Norrmän och ett gäng tyskar att jaga för att sedan köra av rullen. En tvåmilsförning satt fint som start på dagen. Jag och Calle körde före de andra från Soria och vidare uppåt.
Dag sex lyckades vi lura med oss Danne upp i Vally of Tears. Det var nästan helt Calles bedrift. Jag och Calle tog den längre vägen runt den brantaste delen, fler mil och fler höjdmeter för oss men lite snällare för benen. Danne fick kämpa sig uppför den brantaste delen själv.
Jag var ganska trött och sliten och fick släppa Calles rulle lite nu och då. Tills vi hittade ett par andra cyklister att jaga. Då fick Calle ta mitt hjul istället. Motivation är nyckeln till det mesta. Vi kom självklart ikapp, trots att dom höjde farten när dom såg oss. Norrmän!
Mitt vänsterknä havererade strax efter Tjeda och jag kunde i princip bara stå upp och trampa, vissa vinklar var inte bra helt enkelt. En rest av Danne satt i Ayacata och väntade in oss, vi sänkte varsin Cola innan vi rullade hem till hotellet igen.
Sista dan med cykling tog vi alla en kortrunda. Micke, Katrin och Danne rullade iväg mot papegoj/delfinparken, och körde självklart fel, vilket tydligen var mitt fel. Jag och Calle to gen lite längre sväng upp till San Bartalomé och vidare ner till Santa Lucia, mina ben kändes bättre igen efter att ha varit på ständig nergång under veckan men knäet gjorde att jag inte kunde trycka, patetisk fart men fina vyer och en bra avslutning på veckan.
Tack för en bra vecka även om jag går på någon sorts antiinflammatoriskt från husläkaren fortfarande, knäet är lite fucked och jag har inte tränat mer än en löprunda den senaste veckan.
Det här gör vi om igen, men då gärna med ett annat resmål än Gran Canaria, den ön får gärna dom tjocka charterturisterna ha för sig själva.
Veckan enligt Garmin:
Dag 1
Dag 2
Dag 3
Dag 4
Dag 5
Dag 6
Dag 7
Sen åkte vi hem.
5 kommentarer:
Oj vad avis jag blev nu..
Nästa vår kör vi nåt liknande. Mallis, Teneriffa eller kanske Canarias.
/J
Härligt! Bra skrivet på alla sätt! ;)
ag heter Peter Karlsson och är en av deltagarna i Team Rynkeby Stockholm (ett av 17 lag från Sverige och Danmark) som cyklar till Paris i sommar och nu under våren samlar in pengar till Barncancerfonden.
Alla deltagare har själva bidragit med 15 000 kronor för att alla pengar vi samlar in verkligen ska gå till Barncancerfonden.
Hjälp oss gärna genom att berätta om oss på din blogg, och länka gärna till vår insamling som finns på: www.barncancerfonden.se/10956
Länka gärna även till vår Facebook-sida:
www.facebook.com/TeamRynkebyStockholm2012
och blogg:
www.team-rynkeby.se/Blog.aspx?ID=3687
Läs gärna mer om oss här (pdf)
http://extranet.team-rynkeby.se/media/files/Team%20Rynkeby%20-%20PR-presentation_14536.pdf
och på www.team-rynkeby.se
Kort fakta om Team Rynkeby:
Team Rynkeby är ett nordiskt välgörenhetsinitiativ som syftar till att samla in pengar till Barncancerfonden i Sverige och Børnecancerfonden i Danmark. 2011 samlade Team Rynkeby in 13 Mkr i kampen mot barncancer.
Varje sommar i juli cyklar 600 personer från Danmark och Sverige för att stödja barn med cancer och deras familjer. Under året deltar cyklister i olika team för att samla in sponsorpengar och arrangera olika events. Under året tränar även de olika teamen tillsammans som förberedelse inför cykelloppet till Paris.
Deltagarna i Team Rynkeby Sverige är motionscyklister, kvinnor och män, i alla åldrar med vitt skilda yrken, utbildningar och bakgrund. Deltagarnas olikheter och deras geografiska spridning i Danmark och Sverige gör det lättare för Team Rynkeby att sprida budskapet om insamlingen för barn med cancer och deras familjer.
Tack för att du hjälper oss i kampen mot barncancer!
Hör gärna av dig ifall du har några frågor eller undrar över något annat.
Med vänliga hälsningar
Peter Karlsson
radio-peter@bredband.net
Låter som en gosig vecka.
Shit vad Canarias-sugen jag blev nu...
Skicka en kommentar